Gratis filmfestival

Så här års brukar jag alltid gå på filmfestivalen för fullt. Jag åsidosätter studier, träning och vänner för att hänge mig åt filmens värld. Jag har sett otroligt mycket bra och mindre bra film under festivalerna, men också känt hur festivalen har förändrats med åren. Från att ha varit en liten, mer independent orienterad festival, till att bli en del av den stora evenemangstaden Göteborg. Med stjärnglans, svindyra galafester och utrullade röda mattor som resultat.

Samtidigt som festivalen har fyllt hela staden med sin reklam har också affischer om en gratis filmfestival i Kviberg dykt upp på spårvagnshållplatser och anslagstavlor. I programmet fanns allt ifrån V för Vendetta till Slaget om Algiers (som också visades på den icke gratis filmfestivalen). Jag blev nyfiken och funderade på hur de hade fått ihop pengar till att visa all den här filmen.

På lördag kväll tog jag mig således dit, lockad av gratis film och musik. När jag såg vilket hus det var i fattade jag ganska fort i vilket sammanhang filmfestivalen var organiserad. Jag tror att det är fjärde gången som behandlingshemmet i Kviberg ockuperas. På scen stod Sara Yasmine och spelade fina låtar om hem, och om att flytta till Göteborg. Även om jag inte alltid känner mig hemma i aktivistsammanhang så känns det ändå som en klockren aktion att ockupera ett hus och skapa ett alternativ till mega eventen. För bostadsbristen och event och service staden hör ihop på sätt och vis.

Jag har dessutom alltid tyckt att filmfestivalen har varit väldigt centrumfixerad och undvikt att visa filmer i mer perifera delar av staden. Om den gratis festivalen fortfarande hade pågått hade jag uppmanat alla att gå dit, men Kvibergs-huset är för tillfället tomt och är enligt aktivisterna lämnat av Higab och kommunen att förfalla.