Bangatan 10 är en adress som kanske klingar bekant. Det 111 år gamla huset på denna adress har uppmärksammats från och till i media under senare år och senast i höstas med artiklar i GP och med facebookgruppen "Rädda Bangatan 10 från rivningshotet". Uppmärksamheten beror på att byggnaden är exceptionellt nedgången eftersom fastighetsägaren helt struntat i underhåll. Den har kallats "Göteborgs värsta hyresfastighet".
I förra veckan besökte tre av oss Majorna för ett möte med en boende i denna omtalade fastighet. Via ett iskallt trapphus, där jag trodde att trappstegen under mig skulle rasa in för varje nytt steg jag tog och där ledstången (där den fortfarande existerade) var virad i tjocka lager av gaffatejp, kom vi upp till våningen vi sökte och knackade på. Dörren öppnades av den person vi stämt träff med, och samtidigt som vi klev in över tröskeln tog vi ett stort kliv 70 år tillbaka i tiden. Trots en väl tilltagen takhöjd kändes lägenheten liten, och vi slogs inte bara av hans varma välkomnande, utan också av en rå kyla i rummet. Vi kunde notera en mycket enkel vedspis, skrymmande egeninsatta värmeelement, stora sprickor i taket och väggarna och en toalett som var placerad i svalen. Vi blev bjudna på kaffe och satte oss ned bland stora tavlor och konstverk, i det rum som verkade fungera som både arbetsplats såväl som vardags- och sovrum för den boende. Under en dryg timme fick vi höra på berättelser om husets historia och livet i det, ända från tiden i mitten på 80-talet då han flyttade in på Bangatan, fram till idag.
Han berättade om den ökända hyresvärden Persson som trots påtryckningar från räddningstjänst, sophämtning, sotare och hälsovårdsmyndigheter lyckas komma runt reglementet och ansvaret för husets underhåll. Genom att hänvisa till att huset ändå snart ska rivas lyckas han gång på gång krångla sig igenom luckor och förbi vitesförelägganden och kan fortsätta ta in hyror från de boende. Bland de som bor i huset går fastighetsägaren under smeknamnet "Gaffa-Persson", eftersom hans underhåll av fastigheten inte sträcker sig mycket längre än till att tejpa fast lösa detaljer.
Jag tror knappast att vår vän på Bangatan tycker det är vidare värst charmigt, gammalt och äkta, när termometern sjunker under noll och när vintervindarna utanför tränger sig in genom gliporna i väggen och förbi hans provisoriska brassande element, och som drar upp hans relativt låga kallhyra med flera tusen kronor till i månaden. Duscha gör han hos vänner, tvättar likaså. Flera gånger har sotare förlagt huset med eldningsförbud på grund av mycket låg standard, men just nu går det bra att elda och många i huset har kakelugnar som enda värmekälla. Den hyresgäst vi pratade med vågar inte elda i sin ugn om han inte är i samma rum eftersom han vet att det har varit så mycket problem med rören, och att huset är ökänt bland sotarna.
Eftersom jag cyklar längs Bangatan på väg till museet varje dag kan jag inte låta bli att fundera över byggnaderna som följer längs Bangatan söderut. Här står två små gula trähus, byggda så tidigt som 1874 och 1876, bakom dessa ett gömt och glömt landshövdingehus i rött, ytterligare ett par stenhus från sekelskiftet 1900 och till sist, på Bangatan 20, ett till litet trähus, denna gång i rött, uppfört 1876. Trähusen är mer eller mindre helt övergivna eller används delvis som lager av Tibergs möbler på andra sidan gatan. Enligt vår konstnär i huset bredvid har det inte bott någon i trähusen på minst 20 år, vilket såklart förvånar med bostadsbristen och den bevarandevurm som ofta omgärdar gamla hus i Göteborg i allmänhet och landshövdingehus i synnerhet. Det är också en Tiberg som äger trähusen och landshövdingehuset, medan stenhusen verkar stå under Gaffa-Perssons (lika obefintliga) försyn.
Hela detta kvarter mellan 10 och 20 på Bangatan är ur högintressant ur ett gentrifieringsperspektiv och också ur en kulturhistorisk synvinkel. Vad händer om Bangatan 10 rivs? Kommer övriga hus på tomterna bredvid följa därefter? Vad byggs där i så fall? Hur ändras karaktären på gatan och Majorna? Om det inte rivs, vilken standard kommer de renoverade bostäderna ha? När kommer kommunen eller fastighetsägarföreningen sätta ned foten och stoppa fortsatt boende på Bangatan 10? Vad händer med då med de boende? Kommer de ha råd att bo kvar i nyrenoverade eller nybyggda lägenheter, eller blir det till slut de som får betala priset för Gaffa-Perssons sätt att förvalta en fastighet? Vår vän oroade sig för framtiden och trodde att han nog kommer behöva flytta ifall det sker en hyreshöjning. I fallet Bangatan 10 tycker jag att det handlar om vilka minimikrav man kan ha på bostäder idag. Vad borde ingå i grundhyran? Vad borde man ha tillgång till? Tvättstuga, dusch, varmvatten, värme?
Jag kommer fortsätta arbeta med Bangatan och husen där under praktikperioden på museet. Huset blir väldigt symboliskt och tydligt ur ett gentrifieringsperspektiv. Jag ska försöka lägga upp lite bilder och prata med fler som bor eller har bott i husen längs gatan.
/Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar